TAGteach-intro för hundtränare och andra

TAGteach-intro för hundtränare och andra

Att klickerträning är ett suveränt sätt att träna hundar och andra djur, det vet vi. Som klickertränare utnyttjar vi inlärningspsykologins kunskaper till vår fördel, och bra klickerträning kännetecknas bland annat genom att:

  • Du tänker igenom din träning i förväg och gör upp en träningsplan
  • Du arbetar med positiv förstärkning, förstärker det som är ”rätt” och ignorerar det som är ”fel”.
  • Du sätter upp tydliga kriterier så att du vet exakt vad du ska förstärka.
  • Du använder en betingad förstärkare som klart och entydigt signalerar ”det är rätt”.
  • Du delar in det som ska läras i små, hanterbara delar.
  • Du shapar bara ett beteende i taget.
  • Du ändrar kriterierna successivt för att komma till det slutliga målet.
  • Du ser till att lyckandefrekvensen hela tiden är hög.

 

Det är förstås inte bara din hund som behöver lära sig saker och ting. För att bli en skicklig hundtränare och agilityförare är det mycket du behöver kunna. Delvis handlar det förstås om att utveckla det egna tänkandet – att lära sig och vidareutveckla principer och idéer, mm mm – men det handlar också mycket om rent mekaniska färdigheter – att röra sig på rätt sätt i rätt ögonblick, t ex.

Du bör tänka likadant i din egen träning som i din hundträning. Kom ihåg – inlärningsprinciperna fungerar faktiskt likadant för människor som för hundar. Att dela upp övningar i små delar, träna en sak i taget, ha tydliga kriterier, etc underlättar din egen träning otroligt mycket och förbättrar resultatet i lika hög grad.

Vi vill att du ska vara noggrann med, och lägga ner tid och energi på, din egen träning. Detta är inte bara för att du själv ska bli så skicklig som möjligt, utan framför allt för din hunds skull. Om du gör ”rätt” så blir träningen mycket lättare och roligare för hunden.

Övningar för förare utan hund

Övningar med hund – träna utan hund först så du är säker på att du gör det du ska (och i rätt ordning)

Kom ihåg: det räcker inte att du intellektuellt ”vet” vad du ska göra – det intressanta är om du faktiskt klarar av att utför beteendet i verkligheten!

Exempel:

Säga ”kör” först, och därefter börja signalera med kroppen (t ex vid starter och kontaktfält)

Stå helt stilla och inte reagera alls om hunden tjuvstartar.

Belöna hunden med godis eller lek efter varje övning (oavsett om du är nöjd eller inte).

TAGteach

Det finns till och med en särskilt utarbetad metodik, kallad TAGteach, som utnyttjar klickerträningens alla fördelar för att underlätta lärande hos människor. Metoden kallas TAGteach, där TAG står för ”Teaching with Acoustical Guidance” vilket just syftar på att man använder ett ljud (t ex ett klick) för att markera korrekta beteenden.

Allt detta bidrar till att göra träningen så lyckad som möjligt. En träningsmetod som ger så goda resultat på alla möjliga sorters djur, borde väl gå att tillämpa även på människor? Självklart!

Under senare år har allt fler lärare och instruktörer börjat använda sig av klickerträning för att underlätta lärande hos människor. Att kunskap om inlärningsprinciper används för att skapa bra inlärningsmöjligheter för människor är naturligtvis inget nytt. Det som är så intressant med just TAGteach är att metoden effektivt utnyttjar den kunskap som finns om inlärning med positiv förstärkning, på samma sätt som klickerträning gör. Titta igen på punktlistan ovan. Alla dessa punkter, kännetecknen för god klickerträning, utnyttjas även inom TAGteach!

I den här artikeln kommer vi att berätta lite mer om vad TAGteach går ut på. Den vokabulär vi är vana vid är ändrad, så t ex säger man ”en TAG” istället för ”ett klick”, och ”att tagga” istället för ”att klicka”. Varför har man inte helt enkelt behållit det gamla namnet, och döpt metoden till Click Teaching? Delvis kan det underlätta med ett nytt namn för att ”sälja in” metoden i den nya nischen ”mänskligt lärande”… Dessutom är det faktiskt inte så dumt att fokus tas bort från själva klick-ljudet, och istället hamnar på träningsmetoden som sådan.

Var används TAGteach?

Exempel på områden där TAGteach praktiseras är gymnastik, språkundervisning, ridning, träning för autistiska barn, dans, idrott (både individuella grenar och lagsporter), rehabilitering, hundsport, med mera, med mera. TAGteaching kan utnyttjas i alla sammanhang där det handlar om att behärska någon form av motorik – att röra sig på ett visst sätt, hålla någon del av kroppen i en viss position, frambringa ett visst ljud et c. Nya tillämpningar dyker upp allteftersom fler tar till sig metoden och använder den inom det egna specialområdet. De som bedriver utbildningar i TAGteaching rapporterar att även företagsledare, skolledare m fl har funnit användning för såväl principerna (lätt att förstå) som den praktiska tillämpningen (kanske lite svårare att se framför sig).

Hur går det till?

Läraren/instruktören använder sig av ”TAG-punkter” – enskilda delar av en önskvärd rörelse, position eller handling – och markerar med ett klick när TAG-punkten är rätt utförd. Läraren arrangerar situationen så att eleven kommer att lyckas, genom att sätta rimliga TAG-punkter och sedan höja kriterierna i små steg. Eftersom kriterierna för ”ett lyckat försök” är att TAG-punkten nås, och inte att hela utförandet ska vara perfekt, kommer eleven att uppleva många små lyckanden. Risken för frustration minskar, och istället ökar självförtroendet och glädjen.

En skillnad mellan TAGteaching och den klickerträning vi är vana vid, är att instruktören kan använda andra metoder för att få fram beteenden. Till en människa går det t ex att ge verbala instruktioner (”Slå en kullerbytta”), eller demonstrera övningen genom att visa själv), på film eller på bild. Instruktören har också möjlighet att i förväg tala om vad den aktuella TAG-punkten är (t ex ”TAG-punkten är: in med hakan”, ”TAG-punkten är: rund rygg”), och sedan låta eleven testa.

Därefter fungerar TAGteach precis som all annan klickerträning. Återkopplingen till eleven är klar och otvetydig och sker med en TAG (”klick”) när TAG-punkten uppnås, eller en utebliven TAG som betyder ”försök igen”. Det gäller att kriterierna för TAG-punkten är lagom höga så att eleven lyckas vid de flesta försök, och det är instruktörens ansvar att sätta rätt kriterier.

Instruktören använder inte mer eller mindre informativa korrigeringar (T ex ”du ska hålla in hakan mer” eller ”Inte riktigt så” eller ”håll benen mera stilla”). Det finns ingen som helst anledning att fokusera på vilka misstag eleven gör, istället används TAG-punkterna till att forma fram det önskvärda beteendet. Instruktören använder inte heller uttryck som ”ganska bra, men…”, ”snyggt, nu gäller det bara att du…”, eftersom dessa faktiskt innehåller både beröm och kritik på samma gång. Dessutom finns det så många tolkningsmöjligheter – är ”bra” bättre eller sämre än ”fint”? Och är ”ganska bra” inte egentligen en förskönande omskrivning för ”relativt dåligt”? I orden finns ju dessutom instruktörens känslor och humör med, och allt detta måste då tolkas av eleven samtidigt som han försöker utföra det korrekta beteendet. Med TAGteaching slipper eleven fundera på vad instruktören egentligen menar, och han slipper också anstränga sig för att undvika att göra fel.

TAGteach kan som sagt vara användbart i alla möjliga olika sammanhang. Tänk dig till exempel en engelsklärare som arbetar med sina elevers uttal, och just ska introducera th-ljudet i t ex this (ett tonande läspljud där tungan liksom vibrerar mot tänderna). Hon kan dela upp beteendet och börja med att be eleven säga ”vvv”. TAG när det lyckas – och att säga ”vvv” är ju inte så svårt. Sedan kan hon be eleven räcka ut tungan. TAG för det också. Nu kan hon sätta ihop delarna, och be eleven säga ”vvv och räcka ut tungan samtidigt. TAG för det surrande th-ljudet som uppstår. (Testa själv!) Härifrån bör det gå ganska enkelt att shapa ett vackert uttal av this, the, mm.

Att använda TAGteach innebär därför att instruktören måste tänka igenom träningen i förväg, och lägga upp en bra plan för vilka TAG-punkter han/hon ska arbeta med och i vilken ordning. Metoden kräver alltså en hel del av instruktören, men gör träningen otroligt mycket enklare och tydligare för eleven.

Själva klickern

Fördelarna med att använda en TAG (ett klick) istället för vanlig, verbal feedback är desamma som i annan klickerträning. Det är ett distinkt och lätt urskiljbart ljud som alltid betyder precis samma sak, och det går att ge information i exakt rätt ögonblick. Eleven behöver inte fundera på vad informationen betyder, utan kan ta till sig den direkt. Dessutom hamnar fokus på vad kroppen faktiskt gör – eleven behöver inte tänka så mycket utan kan fokusera på hur kroppen känns i det ögonblick klicket hörs. TAGen blir som en stillbild i kroppen.

För att träningen ska fungera måste TAGen (klicket) förstås ha en positiv innebörd för eleven. Ett sätt är att läraren helt enkelt förklarar att ”det här ljudet – KLICK – betyder bra, rätt”. Känslan av att lyckas blir elevens belöning. En annan möjlighet är att göra precis som i djurträningen och ha en primärförstärkare i form av t ex godis, och ge eleven en kola eller en chokladruta efter varje TAG. En tredje variant är att använda symboliska belöningar (t ex spelmarker, kryss på ett papper) som senare kan lösas in mot något som just den personen vill ha. För en välmotiverad, vuxen person är informationen ”rätt” belöning nog, och TAGen behöver inte följas av någon primärförstärkare. I andra sammanhang, t ex när det gäller autistiska personer eller små barn kan det vara väldigt användbart eller helt nödvändigt att låta TAGen följas av en mer påtaglig belöning.

Användningsområden inom hundvärlden

Som klickertränare är det lätt att se de stora fördelarna med denna typ av träning. Egentligen handlar ju alla hundinstruktörers arbete om att få hundens förare att bete sig på rätt sätt. Vid agilityträning handlar det t ex mycket om att föraren ska röra sig på ett visst sätt, vilket inte är så lätt alla gånger. Inom Freestyle har TAGteaching redan blivit så stort att det kommer att ges en speciell kurs i England till hösten. Det är heller inte svårt att föreställa sig att använda TAGteaching för att få en lydnadsförare att gå ordentligt rakt vid det fria följet, eller shapa bort dubbelkommandon från förarens repertoar.

Klickerträningen har revolutionerat hundträningen, är det nu dags för TAGteach att göra samma sak för utbildningen av hundförare? Hela träningsmetoden är under utveckling, kanske kommer du som läser att vara en av dem som bidrar med dina egna idéer och hjälper till att utveckla TAGteach?

Läs gärna mer på www.tagteach.com eller boka en föreläsning eller kurs med oss! //E&E

Kommentarer inaktiverade.